Dessa nordmännen
Titel Världens sämsta människa
Regi Joakim Trier
Medverkande Renate Reinsve Anders Danielsen Lie Herbert Nordrum
Svensk distribution Tri art film Stockholm film festivalne
Betyg B
Dessa nordmännen
Titel Världens sämsta människa
Regi Joakim Trier
Medverkande Renate Reinsve Anders Danielsen Lie Herbert Nordrum
Svensk distribution Tri art film Stockholm film festivalne
Betyg B
Så bra som det kan bara bli
Titel Eras i krig
Regi Henrik Ruben Genz
Medverkande Ulrich Thomasen Trine Dyrholm
Svensk distribution Cmore
Betyg mästerverk
Erna och Kalle är en ensamstående mor spelade med klass karisma och behag av Trine Dyrholm och den andra en rätt modern tonårig känslig och full av ångest Kalle spelade av
Sylvester Byder. Problemet är att dem br under 1918 och inte ens i Danmark en land som är deras hemland men bakom den tyska gränsen i Schweiz Holstein och Kalle skall dra ut i kriget för den preussiska armen. Om man besöker världen bästa militär museum i Köpenhamn är man förvända hur pass viktig har dem två kriget vid den alla nordligaste tyska regionen Slesvig-Holsten varit viktig för den danska självbildat. Först Danmark hade en konstitution och sen hade den sitt alla första om inte modern proto modern kriget som har presenterat i den fantastiska seriern1860. Henrik Ruben Genz bygger en film m en ”mor” just Trine Dyrholm som bestämmer sig för att låta inte sonen dras till krig och hon försöker med hennes konst matlagning på en extrem realism. Vad vi ser i en klassik berättelse med ett kraftfull klippningen av Anders Skov som tar vara även på olika föremål från de ikoniska stålhjälmar till Mauser gevären till ägg och en stek bana som förbättra den utmärk och dunka fotografi av Jørgen Johansson. Det finns tillsammans med bilderna ett musikaliskt stycke av Mihkel Zilmer som ger ett känslan av instängdhet. Erna är precis som Kalle först instängd i ett kanske mysig men fattig hus sen med några andra ”danska” som är tvungna att kriga med ett uniform som dem hatar ,i några gods tåg sen i ett herrgård var hon tar på sig en vackert klänning och sen i skyttegravar. Det är kanske lätt att göra filmer i en sådan miljö som första världs kriget men detta känns spå autentisk så icke heroisk i den bemärkelsen att det är en film om vanliga människor som drabbats av fruktansvärda öde och försöker att kämpa mot den Trine Dyrholm är perfekt även om hon ser mycket kvinnlig och hennes gestalt är enastående precis som den av Ulrik Thomasen som spelare sergeanten Maiir. Mycket förälskade i erna denne är en före detta konstapel som samarbetade med tyskar och visar att beundrar dem deras strikthet och deras disciplin. Detta är en intressant roll eftersom den som är den mest militäriska och vid första ögonkastet är i själva verket den som kommer att ta alla till fronten är bedrövlig av den tyska propaganda och kommer att brytas när helt och orligt. Det är en svårt roll inte minst under sekvenser i vilka han drabbats av ett chock på grund av explosioner. Det finns i scenerna i vilken han och Erna ser på dem passerade allierade flygplan ett mycket tydligt släktskap med en av dem mest berömda krigsfilmer någonsin ”Apokalys now ” men metaforen och likheter mellan skyttegravs krig och en tivoli. Det motpolen är den stora danske smeden som föraktar tyskar och vill komma levande som är en form av mot kör även för Erna som han kan börjar att öppna sig med smeden Jogff spelade av Anders W. Berthelsen. . En fint roll full av ett nästan goliardiska inslag som påminner om många krigare i att dra mest europeiska skyttegrav film Det är en listig figur som är full av goliardiska som gör så att Mathias spelade av Emil Aron Dorph bestämmer sifg för att hedra sitt löfte till vännen Max spelade av Ari Alexander. Intressant är figuren av den tyska befällen spelade av Gert Raudsep en desillusionerade galning som tror inte på vad han själv säger och även desertören Julius som kommer att ersättas av Erna spelade av Elias Munk som gör en ypperlig roll. . Ett verk som tar i tur med andra svåra dillemor som abort och även döds hjälp och som man förtjänar att se att njuta av .
Robert Fogelberg Rota
Le emozioni senza età
Bellissimo nonostante così 1980
Titolo Highlander
Regia Russell Mullah
Interpreti Chirstofer Lambert Sean Connery
Voto quasi capolavoro
Distribuzione Youtube
Pochi film sono diventati per me un cult come Highlander e ricordo come lo vidi con papà che purtroppo ci ha lasciato l’anno scorso per il COVID 19. Era un film che fu un rischio perché aveva molta musica rock che non interessava a una persona come lui che in linea di massima preferiva il jazz, ma c’erano le scene di spada. Vederlo dopo molti anni con i sottotitoli in rumeno è stato un qualcosa di molto interessante soprattutto per le musiche che non sono solo dei Queen ma anche sinfoniche da parte di Michaelkamer oltre che la bellissima fotografia da video musicale Kick ma piena di colori e fantastica da parte di Gerry Fischer e il montaggio di toma Donely. Un montaggio molto spettacolare soprattutto all’inizio quando lo show del wrestling si sovrappone a un altro show molto più violento ma alterando teatralizzato da parte delle scorrerie dei clan scozzesi. Mentre il mondo di oggi o meglio di ieri nel violento New York degli anni ottanta è super realistico anche se pieno di citazioni noir il mondo della Scozia ha un qualcosa di mitico. I costumi sono improponibili come anche la battaglia non tanto per il lavoro di scherma ma per la totale assenza di armi da fuoco o da lancio e li possiamo per la prima volta ammirare Connor Macleon nel cui ruolo Chirstofer Lambert è perfetto. Per sempre giovane apparrete e sembra addirittura uno studente di un collage esclusivo vestito a festa possiamo notare la crescita del personaggio quando è uno dei tanti senza protezioni alcune che viene ferito e riceve la prima delusione quando viene butta fuori dalla bellissima Celia Idrie e riceve anche la delusione del cugino Dougla uno dei migliori ruoli di Billy Hartman da guerriero più prestigioso August così ben interpretato da James Cosmo. Quest’attore bravissimo in tutto sono parti soprattutto da duro preso come caratterista presenta una forza, un carisma che lo fa quasi sembrare partorito dalla brughiera scozzese. È un ruolo che prepara alla parte più bella e poetica del film quando Connor avrà la bellissima relazione con la bella hhearth probabilmente la donna della sua vita interpretata da Beatie Edney . Qui abbiamo anche quello che fa uno dei suoi ruoli migliore sean Connery l’eccentrico raffinato spagnolo e samurai Ramirez che curerà la preparazione guerresca di Connor. Un idillio però bloccato in un duello quello tra Connor e il cattivo il male personificato Kurgan che è il cavernoso Clancy Brown. È un ruolo che parte da un presupposto una recitazione molto chiara con un effetto particolare quello dell’estraniamento. Lo vediamo quasi una caricatura di Conan bravissimo con gli armi spietato prima simile a un cantante Power metal e poi con una pettinatura punk quasi ridicola le scene dove attacca le Donne di Conan sono ancora molto piene di una sensazione di disgusto. Da notare che è un personaggio molto complesso con delle eccellenti capacità mimiche anche quando si trova nell’edificio di culto una chiesa cattolica dove chiese, augura ad alcune suore un felice Halloween. Precisamente come Connor sinceramente a disagio nel mondo moderno lo stesso e per Kurgan che sceglie sempre il peggio. Tra tutti i duelli forse l’ultimo è quello meno spettacolare. La donna moderna forte e piena di una dose di fascino discreto e l’esperta di metalli Brenda interpretata da Roxanne Hart. Si capisce come mai Connor trasformato in Nash la zia a frequentarlo. Un film ricco anche di una giocosità soprattutto con l’immortale di colore kassierintepretato benissimo da Hugh Quarshie che ricorda una scena con duello alla Hogarth bellissimo. In questo film abbiamo anche una bella scena della seconda guerra mondali in cui Connor incontra Rachell interpreta da Sheila Gish. Un film veramente bello e da vedere e rivedere. tra le scene forse sconessa dal resto ma belisisma per i mezzi originali c’é la battaglia nella seconda guerra mondiale
Robert Fogelberg Rota
Titel the last duell
Regi Ridley Scott
Medverkande Jodie Comer Adam Driver Matt Demon
Svensk distribution 20Th century fox
Betyg mästerverk
Få filmer som jag har sett har varit like bra i att kunna skapa en förfluten tid som the last den duell Mycket mera än sina två andra medeltida filmer ”Kingdom o Heaven” men mest av allt ”Robin Hood” visligen den var spektakulär men både klippnigen och foto var lite dåliga eller inte lika bra och det fanns visa frihter som här finns inte. Vad som är slående med den klippningen som arrangeras av Claire Simpson är att vi ser allting från kroppar som hänger vanställda på galler, fisk som blir tydligt saltade och även dem vardagliga arbeta. Det foto av Dariusz Wolski är magnifik taktil och med sina starka i visa fall och dålda färger den franska 1300 talet med alla hans motsägelse och extrem raffinerade rikedom kommer i den som är en gotisk saga. Den som tillhör även den måleriska denna film som delas i tre kapitel prologen med stridshingstar som går mot varandra till den kläddelen av dem tre huvudfiguren är den som får tala som sist och är den viktigaste Marguerite de Carrouges spelade av den helt magnifika Jodie Comer som har redan helt och årligt börd serien ”Den vitta prinsessan” Hon är vackert, bildad sympatisk och ödmjuk och vi ser hennes väg till att bli självständigt att befria sig från make till vilken han lämnas från fadern som en gång i den som var den blodiga hundra åriga kriget hade även varit en del av dem franskvänner som samarbetade med engelsmännen den stränga fadern Sir Robert de Thourville spelade mycket bra och trovärdig av Nathaniel Parker. Marguerite dansar inte enbart som en svärm men är en moralisk och intelligent person som drabbats av våld och även av förakt från andra kvinnor. Relationer med svärmodern spelade så bra av Harriet Walter som gestaltar en grym svårt och även ynklig karaktär i den äldre Nicole de Carrouges. Det finns stunder av grymhet men även ärligt när hon påminner att hon hade själv blivit våldtagen en gång. Men det som är ännu mer skärande är hur väninnan Marie den slampiga och irriterande Tallulah Haddon vänder henne ryggen. Denna roll är viktig eftersom det låter öppna oss en diskussion av alla dem intrigera som adelsmännen håller på med. Den brittiska medeltida filmen är givetvis beroende av ett sådan stor erfarenhet som Games of Throndes som spektakulärare medeltiden och här finns skådespelaren Michael McElhatton känd som Ross Bolton som spelar en lika ond och ynklig adelsmän kallade Bernard Latur och just gift med Marie Det som verkar vara hans motpol är den krigiske Crispin som har ansikte av Marton Csokas som medverkade som boven Guy de Rosig nån i ”Kingdom of heaven”. Det är en karaktär som stå nära de män som tar olika gånger Marguerite hennes make Jean i vars roll Matt Demon gör en ypperlig gestalt. Matt Demon har alltid varit skicklig fysisk och karismatisk och sällan man har sett från Kirk Douglas i Stanley Kubrick ”Spartacus” en stjärna i höjdpunkten av hans karriär att ha varit mer fysisk. Vanställd med olika herr men en ful hockey frillan Jean är våg hastig man ser det redan i början, osympatisk, ignorant och intresserade enbart i sitt eget namn. I början ser vi hur han lämnar en ställning och dras ut i kriget mot dem expert britter och när han räddar livet till Jean le Gris det r av ett misstag. Han håller och det ses tydligt i den del av berättelsen som är inte hans hur pass viktig är titel från honom. Det verkar som fadern Jean de Carrouges III en helt underbart Oliver Cotton föraktat honom. Det råder ingen tvekan att Pierre Alencon en helt icke kännbart Ben Affleck har rätt på vad han tänker om honom. Man ser ett mycket hård och svårt scen till frun som vackert som ett Venus och anständigt som en madonna kommer att försöka krama honom eller när han hotar henens. Vi ser att hans avundsjuka för Jacques le Gris kommer allt starkare och det är inherent den skamligt som kommer i Scotland det är han som tar alla till att bli slaktade av dem opersonliga och moderna britter. dem är lik den tyska order armen i "Alexander Nevskij" precisa iklädda med deras hjälmar som dehumanisera dem Hela duellen är magnifik som hans triumf som är mycket lik den av Rollos när han besegrar Ragnar under slaget om Paris. Det är vackert scen och vi har just från denna serie en viktig personlighet prästen till Jacques John Kavanagh. Här spelar han precis som i Viking en religiös gestalt en präst som försöker att ta Jacques till ett moralisk levande. Pierre Alencon är helt rätt i att sätta denna kapabla krigare och sofistikerade adels män spelade av Adam Driver i så pass viktiga ämbete. Vi ser två saker hur pass lekfull men även seriös han är en av dem män som skapade Frankrike och är på riktig vän till Jean och kanske även förälskade i Marguerite. Deras ord fäktningar även på äldre tyska är helt fantastiska och vi ser även hur pass mycket han har vilseled dels av sin härskare Pierre Alencon, men av hans tjänaren Adla Loure en rolig men grym Adam Nagaitis. Han kämpar väl och även i slutet innan han blir den riddaren på skärmen mördad på den mest trovärdig sätt med en rondell dolk vi ser att han inte ser sig själv som ett våldtäcka män. Den roll som Driver spelar här är magnifik hans i särklass bästa och väldigt komplicerade. I verk som ”Dualisterna”, ”1492” och även ”Gladiator” med Scott det finns inte ett rätt eller fel en god som är fläckfri och en ond som är genomgående ond men alltid två sidor som är mångsidiga. Jaques är en sådan och han kunde försvara sig precis som den duktige och Le Cop den duktige Zeljko Ivanek hade sagt. Kungen Carles VI i Alex Lawther är en svår ond och bortskämd liten skit men även en person som har uppfostrad till en roll. Detta ser i ett magnifikt paris med Notre-Dame som håller på aktat skapas. De musikaliska melodier tonsatta av Harry Gregson – Williams gör allt detta ännu bättre. Ibland är den medeltida mesiga ibland wagneriensk. En film som man måste bara kunna se. Som man måste se
Robert Fogelberg Rota