En miserable person presenterad av Depardieu
Tittle Welcome to New York
Regi Abel Ferrara
Medverkade Garad Depardieu , Jacqueline Bliset Marie Mouté
Svensk distribution Studio S
Betyg B
Få film skaparen har varit så emellan den experimentella filmen och det som vi skulle kunna definiera som main stream film som Abel Ferrara som lyckas med hjälp av Ken Kelsch att skapa den film som han ville. Det är en knytnäven rak i ansikte bakom kulisserna av en värld som är extremt negativ och som drives och dekomponeras av ett asymmetrisk klippningen av Anthony Redman . det är fallet Stars kan det som skulle ha reformerats vid sidan av det som för många är ett nytt religion den kapitalistiska markare samhället den franska vänster. Det är en roll som den fiktive ve Devereux som är en
Gérard Depardieu spelar på ett mycket fysisk sätt den av ett extremt överviktig människan porös och full av ett vilja till att vara i centrum att njuta till varje stund för att fylla en tömhet. Det är en svår roll från den centrum i början i vilken han verkar vara ett negativ Donald Trump som inte ens hans motståndaren presenterade till dem två vilda fester den frösat som är direkt citerade från Federico Fellinis den ljuva livet och Ferrara citera den men gör det råare precis som den som är en scen som nästan går till porr filmen den mellan Desiré som spelas av Raquel Nave och Anna som är Natasha Romanova två ryska lyx prostituerade som innan att ha en älskog med Devereux älskar varandra , Devereaux använder sig inte av knack och får enbart lust att hoppa på den afrikanska städerskan Roxanne spelade av Lucy Campbell utan någon som helst ursäkt. Vi ser sen hur han har trots allt en bra relation till dottern Sophie spelade av Marie Mouté men changerar under diverse tillfälle vid en pinsam lunch möte dennes pojkvän Josh spelade av D Taylor . Det finns i Devereaux en vilja till att chockera men han blir verkligen själv changerade när han fäller och haffas under planen och blir psykologisk missahand när han är tagen i fängelse och då skall Simone komma hans fru spelade på ett mycket kallt och känslor mesig avtonad sätt av Jacqueline Bisset denne som vill ha honom som president i Frankrike. Hon är kallt beräknade och filmen blir ännu mer hemsk än i fängelse scener i de scener i vilken paret ha sina konfrontationer. Deveraux påminns om den första av hans attacker den till den kvinnliga journalisten Shanyn Leigh och en kärleks historia med den afrikanska skönheten Emmanuel Vill. Vi får kanske inte sympatier frö honom men börjar upptäcka en annan sidan eftersom hustru är en ragata och sen förstår vi hur han hade själv blivit våldtaget. Det är dialoger inre sådan med voice over i den mörka lägenhet som visar hur han kände att lite i taget han förrådde hans inställningar. Det är en obehaglig men ytterst väl gjord filmen men lite för litet och även den våldtagna kvinnan kunde ha fått tala lite om sig själv.
Robert Fogelberg Rota