Rumänsk ny våg
Aurora
Regi: Cristi Puiu
Medverkande: Cristi Puiu, Clara Voda och Catrinel Dumitrescu
Rumänien, 2010 Rumänska filmdagarna, Rumänska kulturinstitutetRumänska kulturinstitutet är en ypperlig bro mellan Rumänien och Sverige. Som en manifestation för detta kan nämnas de (återkommande) Rumänska filmdagarna. I år presenterades bland annat en egensinnig filmstil, någonting som bland annat kommit till uttryck genom den visade filmen Best Intentions. Denna visade sig också vara en fotografiskt (Adrian Silisteanu och Mihai Silisteanu) krävande film. Dessutom tycks denna film också ha en så gott som obefintlig klippning – dock ”utförd” av Andrei Gorgans hand och den är alltid ”assisterande” allkonstnären och regissören Adrian Sitaru. Filmen har långa tagningar som görs med en stillkamera, ofta placerad lite avsides, vilket ger något av spionperspektiv, sett från en halvöppen dörr.
I centrum av händelserna finns Alex, en ung man som har det gott ställt ekonomiskt. Filmen handlar huvudsakligen om Alex oförmåga att fatta rätta beslut samt att han inte litar på någon annan än sig själv. Han är alltid klädd i lediga, nästan lite säckliga kläder och bor i Bukapest i en fin lägenhet tillsammans med en vacker tjej, Laura (Delia Goia), den klassiska rumänska skönheten med mjölkvit hy och korpsvart hår.
Till skillnad från en annan mycket bra film av Sitaru, ”Aurora”, ges dock även andra karaktärer i filmen dignitet och möjlighet att komma till tals, till exempel Dr. Georgescu (Tibi Dina) som säger vettiga saker men samtidigt verkar vara ett överviktigt fyllo, eftersom Alex ser på honom med dessa ögon och vägrar att förstå att han har rätt. Till slut håller Laura på att tröttna på Alexs bravader och vill lämna honom. Axels mamma Elena (Mirela Cioaba) får en mindre stroke. Vi får följa hans väg tillbaka till hemstaden för att besöka henne på sjukhuset.
Det sker inte mycket i filmen, förutom att vara en ständigt pågående och vardaglig dialog som är viktig och har som syfte att sätta ord på en ständig icke-kommunikation och disharmoni hos huvudrollsinnehavaren. Genom denna dialog och den värld som målas upp presenterar Sitaru en verklighet som är brutal och rå och endast existerar i Alexs värld. Tydligt är att han är en avtrubbad enstörig. Vi förväntar oss att han skall skjuta någon eller begå självmord. Slutet är det mest oväntade av alla, med utgångspunkt i hans ”normalitet”.
Alex verkar vara en människa som är missnöjd med allt. Kameran följer honom nästan i varje scen och alla scener utom klippningen är små bravurer i hans förhållande till omgivningen. Han verkar inte förstå modern och hennes behov av att återhämta sig, att möta sina väninnor och de andra patienterna, som en kvinna som bär mask, eftersom hon har fått sitt ansikte vanställ
i en bilolycka, men också en ganska galen patient. Det verkar mycket komplicerat i kommunikationen mellan Alex och den tafatta fadern (Marian Relea), som inte ens har ett namn.
Best Intentions är en underbar film, eftersom den öppnar mängder med fönster till andra verkligheter och dessa perspektiv kommer till oss lite i taget, successivt anar vi mer och mer. Filmen fungerar liksom toppen på ett isbergs. Filmen prisbelönades vid filmfestivalen i Locarno och den visar att det finns en levande europeisk film bortom de största biografernas utbud.
Roberto Fogelberg Rota