Tarik Saleh nästan mästerverk

Både super nöjd och missnöjd

Titel Boy from heaven

Regi Tarik Saleh

Medverkande Fares Fares  , Makram Khoury, Jawad Altawil

Svensk distribution Triart film

Betyg A minus

Jag måste erkänna att jag har tre svenska film regissörer som jag älskar bortom allt de är Alf Sjöberg, Ingmar Bergman och Tarik Saleh. Jag tror att Tarik Saleh kommer om hundar år kommer att vraa lika viktig som dem två tidigare nämnda herrar. Fast ”Boy from heaven” som är ett viktig film kommer inte att vara bland dem mest nämnda. Själva verket är en interessant historia som behövde berättas en konflikt mellan en auktoritär stat och en teokratiks syn av samhället en samhället som behöver styras av Guds lag. Den som presentera denna bild är den blinde läraren sheicken  seplade mycket väl av Makram Khoury.. som är både ett positiv och d6även negativ gestalt positiv i den bemärkelsen att han är lärd har ett någorlunda vänlig förhållning sätt atig men hans religion syn är orubblig och precis som Amman i August Strindbergs ”Fadern ” när han talar om Gud och kärlek är hans röst så ord och skoningslös. Det är en förhållnings sätt utan hans kultur och hans måttliga syn på religion som vi ser även i den som är den till åsikter mest extrema personen Cheikh Omar Beblawi spelade på ett mästerlig sätt av Jawad Altawil den som är den närmaste regeringen av Al Sissi och även av den Tartuffe liknade gestalts av Ramzi Choukair som lever med ett kvinnan som skulle kunna verka som hans barnbarn. Scenen är så anklagade eftersom den presenteras så lätt och naturlig. Alla dessa karaktärer ses i en film som är klippt på ett klassisk och ytterst nödvändigt nästan osynlig sätt av Theis Schmidt från huvudkaraktärens ögon Adam spelade av Tawfeek Barhom. Jag måste säga att det finns för mig två problem som tar inte denna film till filmens historia och dem är dels fotografi av Pierre Aïm adels för klatt särskild i början i den lilla och sömning fiskar staden  som verkar vara belag i Island och just Tawfeek Barhom. Denne är kallt icke sägande presentera mycket få känslor och utrycker dem på ett ännu mindre sätt endast i några få undantag som scenerna som vi skulle kunna definiera av genre karaktär som när han har mötte med Ibrahim den officeraren i säkert polis som spelas av Fares - Fares eller när han är vid minareter topp. Det är en ung kille med ett stängdfar som kommer att möta många stränga fadern som misshandlar honom sadistisk inte bara dem olika Shejker men även när det gäller Ibrahim. Fares-Fares gör efter ”The Cairo Hôtel incident” hans bästa roll av denna real politiker som kanske tror på Gud som på ett tvångsmässig sätt lyssnar på patriotiska kårer och försöker till den sista att visa en slags barmhärtighet. Trött tidig föråldrade med den någorlunda långa och illa vårdade hår vi ser en person som är avdankade inte särskild atletisk men alltid med ett synlig pistol. Den som är i denna människa som lever i ett vackert och välmående hus vi ser en tomhet en uppgivenhet och i fall att Ibrahim är bra på hans arbete det berör på endast av faktum att han är självgående lik som en autopilot. Rollen för mig personifiera många unga och vuxna araber som har haft stora problmer att hitta sitt gång i nationlismen i rleigion och som blir byrakrater. Det är ungefär det som ses i real politiker generalen Al sakar spelade av Mohammad Bakri. Det är även han en svag roll och en så pass god regissör som Tarik Saleh gör en Stnaley Kubrick genom att presntera en till synes mackiavelism roll som den av Adolphe Menjou i rollen av Generalen . George Broulard i Kubick anti militaritiska klassiker ”Path of Glory”. ”Boy of Heaven “ ä ren liknade film eftersom om inte i ett klassisk krig vi befinner oss i ett klatt krig mellan dem olika falanger som påminner stark om Jerzy Kawalerowicz ”Pharahon”. Man skulle kunna tror att jag är helt och årligt ute att cykla men det finns en djup likhet på den sätt som Jerzy Kawalerowicz och vårt käre Tarik Saleh använder sig av den filmiska rummet den klaustrofobiska i den överfyllda sov rum eller i förlisning salar och den vackra  den evig mästerverk av arkiteture. Den roll som är slående är dem av dem två personer som är offer av den krig den angivaren eller infiltratör Zizo spelade av Mehdi Dehbi och den självupprepade chef av den fundamentalistiska gruppen presenterade av ett ytterst irriterade men för det inte mindre bra vardaglig och arabisk version av Joffrey lannister Baratheon. Det är en bra roll som bevisar ett viktig aspekt i dessa rörelser att det att dem är i själva verket även små grabbar som söker en slags gemenskap. Det ses även i den hård metal till och med Deth metal unga kille som spelas av…i rollen som reeem som är den alter ego av den gode Tarik Saleh. En karaktör som är för mig öveflödig och som vi kan inte förstå till fyllo. En mycket bra film som vill mycket säger mycket men går inte till fullo

Robert Fogelberg Rota

Share

Malkovic som bäst

Poirot till fullo

John Mlam´kovic är spetakulär

Tittel ABC mordet

Regi Alex Gabassi

Medverkande John Malkovic Kevin McNally

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Få skådespelaren har låtet Hercules Poirot blivit så levade och mångsidig med ett extremt vackert teori hur den berömda dativen blev tiil malkovich spelare en åldrandes Poirot  som slås i ett extremt dunkel England extremt  väl fotograferade av Joel Devlin mot sitt egen förflutna mot dem nya hårdare polis generation inte av den vänliga kommissarier  japp spelade av Kevin McNally men av den unga och militäriska unge kommissarier Crome spelade av Rupert Grint. Det är en bra roll den kanske av karaktär skådespelaren mycket säkert och skicklig när det gäller den tekniska. Det finns många starka scener till exempel när den belgisk födda detektiv och kommissarier. Denna är en bra roll i likhet med den undersökning som görs av den brittiska samhället med den dekadenta aristokrati presenterade av den sjukliga lady Hermine spelade av Lara Fitzgerald som är gift men en av offren den flummiga lord Cartmaichel. Denna person är förmodligen den minst starka av alla roller som är så olik den av Poirot och verkligen kan eller lyckas med att åstadkomma någonting, Total annorlunda är den rent va psykopatiska brodern spelade av. .. det är en ganska klassisk roll den av en sjuk digererade aristokrat som ör en av kännetecken av Agatha Christie produktion bara med en stor förtjänst att vi tycker synd om honom och av hans dubbel Curster en människan som har diverse problemen. Vi ser hur denna som är en till synes normal som har en av de svåraste scener när det fickan som verkar komma ganska nära honom trampar hans sår. Scener är extremt mörk men det finns en slags hop en vilja till kärlek och närheten för båda två Cunster som är ständigt plåga av en osynlig fiende. För mig denna roll är mycket bra och inte bara i kläder men även i hemlighet som Poirot har från krigstider. Det ses även samma typ av problematiker med den överviktiga systern till betskylt en av offren. Denna är verken sympatisk eller snäll men levande i sitt sätt och hon har en helt svårt och osympatisk pojkvän som i själva verkat är helt intresserar av modern den ängsliga. Man ser en samhället som är dunkle och sjuklig precis som den sjaskiga modern till och den första offer men i vilken det finns även sympatiska figurer som buktalaren som med råg och näpna räddar sig. En så bra produktion helt sevärd

Robert Fogelberg Rota

Share

Quasi bello come il libro originale

John Malkovic e Eleanor Tomlinson fanno due ruoli memorabili

Titolo educazione Siberiana

Intepreti John Malkovic Peter Stormare Eleanor Tomlinson

Distribuzione

Voto A

Pochi libri mi hanno impressionato come “educazione siberiana” scritto da nicolai lilit uno scrittore cosmopolita nato in Unione Sovietica in Transistria ma cresciuto in un ambiente siberiano e finito nel calderone della Russia nata dalle ceneri del comunismo e che ha restaurato l’autocrazia. Questo film é molto importante per via del fatto che Lilin ha posizione non a. Gabriele Salvatores non é tra i miei registi preferiti anche se ammiro “Mediterraneo” e “Porto escondito” flm sul sud come luogo mente qui siamo in un nord rigido freddo e banco dove la trasistria e ricreata in Lituania(bellisisma la fotografia di Italo Petriccione...) un luogo totalmente diverso. Il risultato é stupefacente anche perché taglia molti dei fatti che ricordo dal romanzo ma né mette in evidenza altri. Qui personaggi come il gangster ebreo ex partigiano a Odessa oppure l’ex soldato giapponese che ha vissuto tutta la sua vita tra i cosachhi mancano e manca anche il padre di Lillin figura per certi versi tirannica qui vediamo solo la fotografia di un uomo simile a un cristo di un ‘icona durnate la scena della preghiera un vero é proprio rito molto suggestivo)ma sicuramente interessante che é presnatto solo con una fotografia perché morto prima delle vicende narrate. Comlice un montaggio molto esenziale di.. Massimo Fiocchi. il film ha una carateristica la violenza é (stilizata quasi contemplativa coem nella scena in qui... il tatuatore folle colpisce e uccide un infiltratio con uan martellata. Una scena che dá tutte le capacitá dell’attore svedese un misto tra Jack Nicholsson e Zlatan che riesce a dare un’ottima interpretazione.Si vede nei discorsi sia con il protagpnista Kolima ma anche giusto nella scena dell’omicidio  La sua recitazione é buona ma impallidisce di fronte a quella che John Malkovic fa del nonnouzrya . Malkovic ha avuto una formazione prettamente teatrale e quasi tutti i suoi personaggi sono un po’ sopra le righe ma non qui dove questo patriarca “criminale” ma uomo anche di una grande moralità , integrità oltre che spiritualità viene presentato a tutto tondo. La mia scena preferita é sicuramente quella dell’inizio dopo una ragazzata fatta dal piccolo Nicolai il furto di alcuni stivali militari quello che resta dell’armata rossa si reca a Fiume basso dove vive la comunità siberiana arriva in casa. Nel libro la cosa accade durante un pasto mentre qui è in una situazione normale la madre interpretata benissimo da Airida Gintautaite che parla con il soldato al quale il nono Boris non fa grazia neanche di parlare e alla fine come si ritrovano circondati ma prima che il nonno possa dire qualcosa il militare (ironia della sorte Jokubas Bareikis é in pratica uguale a Valerij Fedorovyč Zalužny comnadate delel forze armate ucraine) al quale con una forma di coraggio idomito il giovanisismo Kolima intepretato da Arnas Sliesoraitis risponde puntandogli una pistola. Non c’é a differenza del libro nessuna punizione ma c’é ancora di più una simbiosi tra il nonno che educa con pazienza e rigidi principi morali il nipote anche nelle scena più difficile che è l’uso del coltello o Pika vero e proprio oggetto talismano. Qui si vede anche quello che sarà un filo conduttore il rapporto scontro tra Kolima e Gagarin interpretato all’inizio da Pijus Grude con Mel personaggio quasi comico che ha il volto del bambino paffuto  da Pijus Grude e Vitaly l’intellettuale della banda che ha il viso da Woddy Alen bambino di Erikas Zaremba. Gagarin si vede nella scena dell’addestramento all’uso del apika che prova un risentimento che da grande avrà nei confronti di Kaukyena quando questi lo sgriderà per aver portato il vile denaro in casa. Gagarin adolescente che ha conosciuto il carcere é interpreto benissimo da Vilius Tumalavicius. Con una lunga capigliatura  tatuaggi ormi< come un adulto non è una figura di un Cristo ma di un Giuda indispensabile  alla racconto fiabesco di formazione. Gagarin è solo infelice ma anche abbastanza allegro  e vediamo che fin da piccolo come ama la violenza anche gratuita avido un pazzo che vuole possedere più di quarto ama e totalmente diverso da Kolyma anche per l’uso di stupefacenti e la devozione a seme nero. Quest’organizzazione criminale ancora più dura dei siberiani vuole a ogni costo il capitalismo pardon economia di mercato  che si vede sia nella festa dove gagarin pippa cocaina su un barca ma anche nella sua incapacità di amare di relazionarsi che é ben presnetanta qualdo legge dopo l’alluvione (uno degli episodi riporrai piú fedelmente dal testo originario ) con Xenia una magnifica Eleanor Tomlinson. questa attrice ingelse fa di tutto e anche di piú per divenatre russa e pazza isolata quasi un kapser huaser ma anche uan prinvcipessa di Fiaba e Salvatores ricrea una storia d’amore bellissima e impossibile tra lei é il serioso Kolyma che ha il volto di Arnas Fedaravicius. L’attore assomiglia fisicamente a Lilinl ma io me lo sarei fatto piú ironico umoristico meno formale e sembra non a suo agio sia negli incontri di tipo amoroso che forse danno alla vicenda quasi un sapore che sembra tratto dalla vita nova di Dante Alighieri e nella scena che é un grande flask back della guerra in Cecenia ricreata benisismo nel viterbese luogo simbolo del cinema italiano. Sono scene difficili non spetaccolari ma molto veritre . Il problema e che a Arnas Fedaravicius manca quella verve comica o meglio picaresca che si trova all’inizio con il Vitaly che ha il volto piú da Glauco marx di Vitalij Porshnev e sopratutto di mel il personaggio che personalmente mi ha colpito di piú nel romanzo che nel film di Salavtores ha il viso di Jonas Trukanas. Un po’ portos e un po’ gargantua rapresenta forse le pulsioni piú umane mentre il nonno Kutya rapresneterebbe la metaficica la filosofia, la bella e fragile Xenia l’arte e, Ink il lavoro e gagarin il amle che non ha ragioni. Qui per me Salvatores é molto fedele non tanto agli episodi ma llo spirito di formazione del testo anche con la cultura russa che é presneet nel Chickofiano dottore padre di Xenia che è interpretato da Arvydas Lebeliunas. Raffinato , buono e elegante è quella cultura russa che tato a dato al mondo. Un altro colpo di genio e la fine che ricollega la storia di Kolyma con quella del lupo. Una  parte per me difficile sgradevole del libro anche se descritta in maniera magistrale è l’imprigionamento che qui é quasi più leggero anche se resta sempre la parte del disagio come l’entrata nel buco che Salvatores coppia da Mad Max oltre a sfera del tuono é un altro cosa ben riuscita . Mi piace anche molto la presentazione del caos post sovietico con i grattacieli in lontananza i negozi sportivi le mini gonne ma anche l’esercito russo rappresentato come una forza professionale e brutale. Un film stupendo ma non un capolavoro come avrebbe potuto essere

Robert Fogelberg Rota

Share