Bästa svenska skräckfilm och actionfilm på de senaste 50 åren
Super
Titel The Huntress: Rune of the Dead
Regi Rasmus Tirzitis
Medverkade Moa Enqvist Stefansdotter, Yohanna Idha, Andreas Rylander med flera
Nordisk distribution: Lucky Dogs
Betyg: Mästerverk
Vissa filmer är milstolpar i den svenska filmhistorien och en sådan är onekligen fallet med ”The Huntress: Rune of the Dead”. Filmen har allting från den ytterst starka huvudrollsinnehavaren Runa (Moa Enqvist Stefansdotter) till det mystiska mörkret som finns så mycket av i det svenska landskapet. Filmen fångar stämningen bra och inte minst med musiken, av den unge filmkompositören Simon Kölle, som bygger upp spänningen. Musiken ger oss en god lektion i Richard Wagners tankar om Ledmotiv (det vill säga en melodi eller ljud som följer en karaktär eller specifikt skeende som återkommer genom filmen).
Runa är en kvinna, som i likhet med andra under vikingatiden, lever på en gård. Hon bor med sin lillasyster Bothild (Viva Östervall Lyngbrant) som spelas med en otrolig kraft och det råder ingen tvekan om att Viva är en av de bästa barnskådespelarna i svensk filmhistoria! På gården bor också Runas mamma Magnhild (Yohanna Idha) och Yohanna är verkligen en vacker människa. Hennes roll är dock bitter och hård, men det finns en värme och kärlek inom henne. Äldst på gården är Ragnvald (Ralf Beck) som är Runas farfar och som är blind. Det finns även andra bekanta ansikten med i filmen såsom Runas pappa Joar (Peter Mörlin), som i början av filmen inte kommit hem från den räd han gett sig ut på några år tidigare, men även smeden Kettil (Urban Bergsten) som är väldigt välspelad. Den olycklige krigaren Torulf (Andreas Rylander) har en stor roll och han försöker hjälpa familjen mot det annalkande hotet som närmar sig.
Realismen i det vackra fotot får mig att tänka på Stanley Kubricks ”Barry Lyndon” även om fotografen Marcus Möller är till och med ännu vackrare än John Alcotts.
Grundtematiken i ”Game of Thrones” att kunna slåss mot även de värsta av fiender gäller även ”The Huntress: Rune of the Dead” men här rör det sig inte om supermänniskor utan om vanliga personer likt oss, även om det är en annan tid.
Den här filmen är ett måste om man är en filmälskare och den visar att även med små medel kan svensk film lyckas. Svensk film fortsätter att producera enormt bra mästerverk. Filmkompositören Simon Kölle skapar här en musik med oerhörd professionell skicklighet. Även regissören och klipparen Rasmus Tirzitis visar att han kan utföra sina yrken på ett utmärkt sätt.
Robert Fogelberg Rota