En fantastisk uppsättning
Willem Carlsson tolkar dem medeltida verk av Giocchino Puccini
Wilhelm Carlson är för mig en av dem bästa regissörer på Kungliga Operan och den verk som han presentera är för mig en av dem vackraste uppsättningar som jag har någonsin sätt dirigenten John Fiore lyckas att ge en bra och fläckfri tolkning av den musik som puccini hade skapat full av fina melodier i den italienska bel Canto traditionen men även med ett örat för den moderna wagneriensk influenser. Marcus Olson presentera en scenografi om är enkelt vackert och i den första stycken den sentimentala tragiska presentera den förbjuda utrymmet av ett katolsk kloster. I den finns det några stenar och en liten bassäng i vilken dem unga nunnor kan tvätta sig. Vi ser några små scener i vilken syster Genovieffa gestaltade på ett utmärk sätt av Hanna Husáhr förklara om dessa kvinnor små instängda värld och vi ser redan ifrån början hur Angelica är annorlunda dels i den musik som presentera henne men även i hennes allvarliga sätt som är i själva verket den smärtan av en grov hemlighet. Det är en tolkning som är verkligen interiörer svårt och vi följer i denna karaktär som är djupt konstig ett slags uppgivenhet och lämning till religionen som ses ibland annat den duett som denna sopran gör med kontraalten hertiginnan Elena Gabouri en fint dam med spansk inspirerade kläder som informera henne om vad som hade hänt med den enda person som håll henne kavr i livet. Musiken är mycket fint nästan lite Mozart lik men tronerna öppnar sig även till 1900 taet och jag tänker mest på sådan namn som Struss. Slutet är efter den mord /sjäöv väldigt vackert full av en slags värme som gör den till unik. Jag älskar denna scen och slutet som verkar hämtat från Peter Greenaway ”barnets från maccon” är för mig så stark full av liv och av ett skärmade skönhet. Gianni Sicchi som har mitt absolut favorit och vackraste area hur hela Puccinis verk ”Il mio babbino caro” som följde mitt far under hans begravning är en annorlunda opera aria sjunger av Laruretta som är perfekt gestaltad abv Hanna Husárhr som gör ett extremt bra roll full av liv av ett charm som gör den nästan Boticleli figur till ett levande kvinna . Den skulle utspelas på 1225 men kostymer har flyttas till 1400 talt den tid i vilken Florens var mer eller mindre centrum av den civiliserade världen. Det är en koral operan i vilken en burla ett tungt skämt börjar när Buso Donati spelade av Örjan Lööngreb . Vi får se en familjer full av roliga profiler från den moderna Rinuccio spelade mycket väl av Joel Annmo och hans hustru Nella en komisk roll av samma Yana Kleyn och av den som är i sitt lättsinnighet lika väl spelade och inte minst Zita Mirim tReichlt en bastanta matron som vill undvika att sonen Gherado skal som väl spelade av Jihan Shin vill gifta sig men får den Då kommer den fantastiska och roliga Schicchi så bra spelade av Jeremy Carpenter som lite i taget tar hela scenen med en serier av lazzi och schacker som exorcisera rädslan för döden. Allt detta kryddade med många roliga små rollen som den vackra och sexuella La ciesca spelade av Karolina Blixt den ädla basen Simone Johan Erik Eleby läkaren Spninociell Andreas Lundmark och notariat Amantino gestaltad mycket väl ac Håkan Ekenäs. Ett verk som slutar med att man bryter den fjäder väggen helt fantastisk
Robert Fogelberg Rota